Dagarna går lite upp och ner och jag känner att humöret inte riktigt alltid vill som jag vill. Stressen börjar krypa sig på och ja, lite smått panik har jag väl över att skola och jobb snart är igång igen. Nej, är ett ord som inte riktigt existerar i min hjärna. Jag vill göra allt och jag vill göra det nu. Punkt. Men, när allt väl är igång blir det nog ordning på det hela. Om 128 dagar sitter jag på ett flyg till Miami, 172 dagar senare är jag en lycklig student.  Trots att jag längtar 365 dagar fram i tiden, lär det bli de 365 bästa dagarna i mitt liv. Hittills.  Ja, jag tror att det kommer bli bra.